Hej!
Tack för att ni visar intresse för min konst, för mitt livsöde och därmed för mig, en människa som hamnade i en situation av psykiskt lidande, tog mig tillbaka och nu är här för att berätta om allt det som gör en människa hel.

För mig är konsten ett sätt att kommunicera. Jag framställer inga glada verk. Jag plockar fram allt det hemska och smärtande. Jag tror på att vägen ut ur ett liv med psykisk ohälsa går genom smärtan. Våga möta allt det onda, ångest och lidande. Min livsfilosofi är totalitet.
Alla ytterligheter måste få existera tillsammans, sida vid sida, både inom och utom oss själva.
Ljus, mörker, ont, gott, gud, djävulen, manligt, kvinnligt, yin, yang mm.
Jag hamnar i obalans när jag förnekar något hos mig själv eller hos livet självt.
De glada verken hamnar inte på målarduken, de upplevs och stannar i min själ.
Om någon reagerar på min konst så känner jag att jag hjälpt till att plocka fram något som legat på ”skuggsidan” hos den personen.
Humor är viktigt. Jag tror på att skrattet förlöser den trasiges själ. Jag skrattar och gråter ofta, både hysteriskt och mera lagom. Jag vågar och känner mig, trots allt, stolt över mig själv.
Jag känner mig fri, konsten gör mig fri, jag kan uttrycka mina känslor bättre nu än när jag låg i spännbälte och tvångsinjicerades med lugnande medel. Då kunde jag inte uttrycka mig så att andra förstod. Att uttrycka mig konstnärligt är för mig, idag, lika viktigt som syret jag andas.

Tack för att ni tog er tid!

Mvh / Anneli Jäderholm alias Själslig överlevnadskonstnär